Här kommer också fem tips på spellistor på Spotify för olika stunder – från kvällslyssning till något som lockar till skratt. Klicka på spellistans namn för att öppna den.

Godnattsagor för vuxna

När kvällen kommer kan det vara skönt att byta skärmen mot en berättelse. Den här spellistan är ett tips för dig som vill avrunda dagen med en stunds lyssning. Lägg dig bekvämt, sänk volymen och låt sagan få ta plats.

Feelgood böcker

Ibland är man mest sugen på en berättelse som ger en varm känsla. Då kan en spellista med feelgood vara ett fint ställe att börja leta. Kanske hittar du nästa bok att ha som sällskap under promenaden, på bussen eller medan du fixar hemma.

Roliga poddar

För den som hellre lyssnar på poddar kommer här ett tips när humöret behöver lite hjälp på traven. Bläddra bland avsnitten och prova något som väcker din nyfikenhet – humor är ju personligt, och det är roligt att hitta nya favoriter.

Roliga ljudböcker

Vill du ha en längre berättelse att försvinna in i, men gärna med utrymme för skratt? Då är den här spellistan värd en titt. Ett tips för nästa långresa eller för vardagens små pauser när du vill ha något underhållande i hörlurarna.

Ungdomsböcker 12-15 år

Här finns en ingång för dig som letar efter lyssning för en ung tonåring. Titta igenom titlarna tillsammans och låt intresset styra valet. Åldersangivelsen kan vara en utgångspunkt, men olika läsare fastnar förstås för olika slags berättelser.

Har du en egen favoritspellista för böcker eller poddar? Jag tar gärna emot fler tips. Det är alltid kul att hitta något nytt att lyssna på!

https://tankar.notepin.co/vet-jag-vad-jag-vill-izyckckj

https://tankar.notepin.co/dessa-sagor-fwsrfzrj

https://tankar.notepin.co/tips-p-saker-att-ge-till-lrarna-vid-slutet-av-lsret-oqzzdpbf

https://tankar.notepin.co/hur-kommer-det-att-g-fr-vrldsekonomin-under-2025-asdkogzb

https://tankar.notepin.co/gillar-eller-hatar-du-att-vara-ensam-nnouigel

https://tankar.notepin.co/presenter-till-60-ringen-som-redan-har-allt-pxjewwhf

https://tankar.notepin.co/vad-innebr-det-att-vara-mnniska-i-en-digital-tidslder-tiyjodhg

https://tankar.notepin.co/32-bitars-flyttalsinspelning-32-bit-float-jebypede

https://tankar.notepin.co/exponentiell-utveckling-eycwshmz

https://tankar.notepin.co/oxytocin--ett-viktigt-hormon-xivkqjrw

https://tankar.notepin.co/att-tasig-an-hsten-qfjnlvgc

https://tankar.notepin.co/30-rs-present-till-en-kollega-gxehjucw

https://tankar.notepin.co/sagor-avwwgeho

https://tankar.notepin.co/vilken-skrivare-ska-man-vlja-om-man-bara-skriver-ut-sporadiskt-djacsbhe

https://tankar.notepin.co/bcker-som-kan-hjlpa-dig-att-hitta-nya-intressen-i-40-50-rs-ldern-lfiumijo

https://tankar.notepin.co/odla-rtskott-vdkreqhf

https://tankar.notepin.co/mnga-drmmer-om-att-bo-vid-medelhavet-aowucocf

https://tankar.notepin.co/undvik-prylhesten-eiuyefhr

https://tankar.notepin.co/knslor-ozpdlcuq

https://tankar.notepin.co/spara-el-ingen-har-vl-kunnat-undvika-att-elen-r-rsat7um

https://tankar.notepin.co/nyrslften-brukar-ni-avge-nyrslften-knns-som-att-det-r-jb1i5ve

https://tankar.notepin.co/komma-i-julstmning-julen-r-utan-tvekan-en-av-de-wbp49jq

https://tankar.notepin.co/kollektivtrafik-r-verkligen-en-bra-grej-kollektivtrafik-r-ett-av-huo8i3x

https://tankar.notepin.co/presenttips-till-den-som-har-allt-om-du-har-en-7s3u2rh

https://tankar.notepin.co/vardagsmotion-vi-vet-alla-att-vi-borde-trna-varje-dag-uyc3kkd

https://tankar.notepin.co/f-hjlp-med-hemsida-en-hemsida-eller-webbplats-som-det-iyb4q6l

https://tankar.notepin.co/g-ner-i-arbetstid-fr-att-f-mer-tid-till-2b4pczs

https://tankar.notepin.co/kul-50-rs-presenter-till-en-man-fyller-din-pappa-ri8eheh

Det är en obekväm tanke, för jag tycker ju om att se mig själv som en person som fattar egna beslut. Jag väljer vad jag strävar efter. Jag vet vad jag längtar efter. Jag vet vad som skulle göra mitt liv bättre.

Men gör jag verkligen det?

Ibland undrar jag om många av mina önskningar egentligen har smugit sig in utifrån. Jag ser hur andra lever, vad de köper, hur de bor, vart de reser, hur deras karriärer utvecklas. Någon verkar lycklig i ett större hus. Någon annan verkar fri för att hon kan jobba varifrån hon vill. En tredje verkar framgångsrik för att han har byggt något stort, tjänat mycket pengar eller fått många människors uppmärksamhet.

Och plötsligt har någonting flyttat in i mitt huvud.

Kanske borde jag också vilja det där.

Det märkliga är hur snabbt en möjlighet kan förvandlas till en brist. Först ser jag något jag inte har. Sedan börjar jag föreställa mig hur bra det skulle kännas att ha det. Och efter ett tag känns det nästan som om någonting saknas i mitt liv, trots att jag inte ens tänkte på det från början.

Det får mig att fundera på vem som egentligen skriver mina önskningar.

Är det jag?

Är det människor omkring mig?

Är det algoritmerna som hela tiden visar mig andra människors mest välpolerade ögonblick?

Eller är det någon mycket äldre del av mig som bara vill känna sig accepterad, trygg och betydelsefull?

För ofta tror jag att det jag vill ha inte egentligen är själva saken.

Jag kanske säger att jag vill ha ett finare hem, men egentligen vill jag känna att jag har lyckats.

Jag kanske säger att jag vill tjäna mer pengar, men egentligen längtar jag efter trygghet eller frihet.

Jag kanske vill bli mer uppskattad, men bakom det finns kanske en mycket enklare och mänskligare önskan: att känna att jag duger.

Det är inte fel att vilja saker. Jag tror tvärtom att längtan är en viktig del av livet. Den kan dra oss framåt, få oss att lära oss, skapa, förändras och våga sådant vi annars aldrig hade gjort.

Men jag börjar se en skillnad mellan att vilja något och att behöva det för att känna mig okej.

Den skillnaden är större än jag först trodde.

För när jag gör en framtida prestation till villkor för min egen tillfredsställelse händer något märkligt. Jag skjuter livet framför mig.

När jag har fått det där jobbet.

När jag har nått den där inkomsten.

När jag har rest dit.

När jag ser ut på ett visst sätt.

När jag äntligen har ordnat allt.

Då ska jag slappna av.

Problemet är bara att ”då” nästan alltid flyttar sig.

Så jag försöker ibland stanna upp när jag märker att jag väldigt gärna vill ha något och fråga mig själv: Varifrån kommer det här egentligen?

Inte för att övertala mig själv att sluta vilja. Bara för att förstå.

Skulle jag fortfarande längta efter det om ingen annan visste att jag hade det?

Skulle jag vilja göra det om jag aldrig kunde lägga upp en bild av det?

Skulle det fortfarande kännas viktigt om jag inte kunde jämföra mig med någon annan?

De frågorna är förvånansvärt avslöjande.

Och kanske handlar ett friare liv inte bara om att få större möjligheter att välja.

Kanske handlar det också om att förstå vad det är som väljer åt mig.

Jag har alltid älskat sagor. När jag var liten kunde jag ligga i timmar och lyssna på hur någon läste högt för mig. Det var något magiskt med att försvinna in i en värld där djur kunde prata, där elaka styvsystrar fick sitt straff och där det alltid fanns ett slott i fjärran. Sagor var trygghet, äventyr och drömmar i ett.

När jag blev äldre började jag läsa dem själv. Det var då jag märkte att de där berättelserna jag älskat inte alltid kändes lika självklara längre. Vissa saker fick mig att stanna upp – hur kvinnor ofta var passiva, väntande på att bli räddade. Hur skönhet nästan alltid beskrevs som det högsta värdet. Hur ”de andra” ofta framställdes som hotfulla eller konstiga.

Det är märkligt hur något man växt upp med kan kännas både varmt och obekvämt på samma gång. Jag vill inte sluta älska sagorna, men jag vill heller inte blunda för det som skaver. För sagor är inte bara gamla berättelser; de är speglar av den tid de skapades i. Och tider förändras.

Många klassiska sagor bär på värderingar som i dag känns föråldrade eller problematiska, även om de ofta var självklara när berättelserna först skrevs ner. Ett tydligt exempel är Snövit, där huvudpersonens värde till stor del kopplas till hennes skönhet och mildhet, medan styvmodern framställs som ond just för att hon är fåfäng och makthungrig. I Törnrosa ligger prinsessan passiv och väntar på att bli väckt och räddad av en prins, vilket förstärker bilden av kvinnan som hjälplös och beroende av mannen.

I Askungen handlar mycket om utseende och lydnad – den snälla flickan som tyst uthärdar orättvisor och till slut belönas med ett giftermål. Skönheten och odjuret kan också väcka frågor, eftersom den ibland tolkas som en berättelse där kvinnan förväntas ”förändra” mannen genom kärlek och tålamod, oavsett hans beteende.

Andra sagor, som Hans och Greta eller Rödluvan, innehåller också stereotyper kring kön och moral. Kvinnor är ofta antingen mödrar, häxor eller flickor som behöver vägledning, medan män får vara hjältar eller resenärer. Dessutom förekommer ibland föreställningar om klass, utseende och etnicitet som inte stämmer med dagens syn på jämlikhet.

Det betyder inte att vi måste sluta läsa dessa sagor, men det kan vara bra att prata om dem – att läsa dem medvetet och ifrågasätta de mönster som gömmer sig mellan raderna. Sagor kan fortfarande vara magiska, men de blir ännu mer intressanta när man också ser vad de berättar om den tid de kommer ifrån.

Nu för tiden lyssnar jag gärna på nytolkningar. Moderna versioner där prinsessor räddar sig själva, där skurkar får djup och där hjältar kan vara vem som helst. Det gör mig glad att sagorna fortsätter att leva, men på nya sätt. För själva kärnan finns ju kvar – längtan efter att drömma, att fly verkligheten för en stund och att tro på möjligheten att världen kan bli bättre.

Kanske är det just därför vi fortfarande behöver sagor. Inte för att de ska vara perfekta, utan för att de kan påminna oss om vad som går att förändra. Jag tror att varje generation måste berätta sina egna versioner, med sina egna hjältar och sina egna lärdomar. Och kanske, när någon en dag läser dagens sagor högt för ett barn, kommer de också att känna både trygghet och hopp.

Det kan kännas svårt att veta hur man ska organisera en insamling eller vad man ska ge, men det behöver inte vara komplicerat. Många föräldrar har redan en gemensam WhatsApp-grupp eller liknande, som används för att dela information om klassaktiviteter, utflykter eller borttappade vantar. Den gruppen är också ett perfekt verktyg för att organisera en gemensam lärargåva. Den som vill ta initiativet kan skriva ett kort meddelande i stil med: “Hej alla! Jag tänkte att vi kanske kunde gå ihop och köpa en liten sommargåva till lärarna som tack för det här läsåret. Om ni vill vara med kan ni swisha valfri summa till mig, så fixar jag presenten. Vad tror ni?” Gör det enkelt att delta – det behöver inte vara en stor summa; 20–50 kronor räcker långt när man är många.

För att undvika missförstånd kan det vara bra att i samma meddelande skriva sitt Swish-nummer, eventuellt ett sista datum att swisha innan gåvan ska köpas, och gärna be om input om någon har bra idéer på vad som kan vara en passande present. Det är också uppskattat att vara transparent: berätta efteråt vad det blev för present och hur mycket pengar som samlades in, så att alla känner sig delaktiga.

När det gäller själva presenten finns det många alternativ. Något ätbart är alltid populärt – en fin ask praliner, en lyxig påse kaffe eller te, kanske en liten korg med blandade delikatesser. En bukett blommor är klassiskt och uppskattat, särskilt om den är vacker och säsongsanpassad. Vill man göra något mer personligt kan man låta barnen skriva små hälsningar eller rita teckningar som sätts ihop till ett häfte eller kort.

En av de mest praktiska och omtyckta presenterna är ett presentkort, särskilt ett som fungerar online. Det kan vara till exempel ett digitalt presentkort på Akademibokhandeln, Adlibris, en mataffär eller något mer generellt som ett presentkort från GoGift, där mottagaren själv kan välja butik. Fördelen med digitala presentkort är att de är enkla att skicka, fungerar även om läraren kanske är ledig eller bortrest, och att man slipper försöka gissa vad just den personen tycker om.

Det viktigaste är inte vad man ger, utan att man visar uppskattning på ett sätt som känns genuint. En enkel gest kan betyda mycket för någon som har lagt ner energi, tålamod och omtanke på att ta hand om barnen under året. Och med lite samarbete mellan föräldrar blir det både lättare och roligare att göra något fint tillsammans.

Här kommer fem ytterligare tips på presenter till lärarna:

Baka något tillsammans med barnen

Om ni inte vill samla pengar men ändå ge något personligt, kan ni låta barnen baka något hemma och ge bort i en fin burk eller påse. Det kan vara småkakor, fudge eller chokladbollar. Barnen kan dessutom skriva en liten hälsning att fästa på.

Skapa en gemensam digital hälsning

Be varje barn spela in ett kort videoklipp med en hälsning, tack eller sommarönskning. Någon förälder kan klippa ihop det till en liten film som skickas till läraren – ett minne som verkligen värmer.

Köp något till klassrummet

Om ni vet att läraren gärna pysslar eller ofta använder eget material i undervisningen, kan ni köpa något som hen kan använda i sitt arbete – som pedagogiskt spel, pysselmaterial eller en fin affisch till klassrummet.

En somrig gåva

Ge något som signalerar ledighet: en solkräm, en pocketbok och en glasscheck i ett litet paket, eller kanske en picknickfilt med en dryck. Det behöver inte vara dyrt, men kan kännas genomtänkt.

Dela upp gåvan mellan fler vuxna på skolan

Om flera vuxna haft hand om barnen – t.ex. både lärare, fritidspersonal och elevassistenter – kan ni köpa något gemensamt till hela teamet. Ett stort fikapaket till personalrummet, frukostbricka eller presentkort på exempelvis en lokal lunchrestaurang som de kan använda tillsammans. Då får alla ta del av uppskattningen.